Livet som Tindras mamma

Det börjar se ut som om Tindra har fått min envishet och Toms envishet, det betyder ju att hon är dubbelt så envis kan man ju säga då kanske :P
En sak vet vi och det är iaf att hon är envis och det har jag fått erfara denna vecka så det räcker och blir över när vi har varit ute på vagnpromenaderna... hoho säger jag bara...

Vi har ju sedan länge bara använt sittdelen, för hon vägrar ju bara ligga sen långt tillbaka, men tidigare har hon nog kunnat vara fastspänd när hon suttit upp utan problem och hon har nog kunna vara lös och ligga nere i sittdelen för att börja sova och sen fortsätta sova en stund när vi har promenerat klart...

Men nu är det nog färdigt med sådant, har i veckan prövat olika saker, ha henne först upp och sitta och sen när hon börjar klia sig i ögonen och börjar sin tröttvisa då har jag lagt ner henne för att ligga och släppt lös henne, men ser ni, det är inte alls roligt, hon gallskriker för allt vad hon är värd och protesterar något fruktansvärt.
Det hela har slutat med att hon får komma upp i sittläge och inte vara fastspänd så hon drar sig alltid fram till kanten på sittdelen och sätter upp händerna där och spanar runt. Hon leker med sina leksaker och kastar dom en efter en ner på marken så mamma ska plocka upp dom, det är underhållande tycker hon och så håller vi på hela promenaden, ibland sitter hon där och tuttar på nappen och är nöjd när hon får sitta lös och titta sig runt!

Mamma kan ju glömma att hon ska ligga ner i vagnen och sova, nej det har hon slutat med, hon ska sitta och igen sitta inget annat fungerar... Men tro inte att jag ger upp, det gäller att pröva lite nu som då, helt plötsligt så kanske det går och då får jag ju belöning för att jag har varit lika envis som vår dam :)