Förlossningsberättelse
Tänkte jag skulle knepa ihop en förlossningsberättelse, ni som inte vill eller orkar läsa hela långa historien är välkommen att hoppa över den...
Jag skriver den mest för min egen skull så jag kan titta bakåt sen och läsa hur jag upplevde händelsen och alla tankar och känslor som kom upp...
Allting började fredagen den 26.11.2010 med ett besök på rådgivningen klockan 9:00 för ett koll av mitt blodtryck... Trycket var på tok för högt, undertrycket var på 100 fastän jag hade ätit tabletter mot det...
Rådgivningstanten ringde in till mödrapolikliniken och undrade vad vi ska göra, de ville att jag skulle komma in på en ctg-kurva...
Ringde mannen och berättade att jag skulle i en kurva igen, men att rådgivningstanten trodde nog att det blir att åka hem sen efteråt, så mannen lämnade på jobbet...
Ctg-kurvan ritade fina sträck och blodtrycket var lite högt och sköterskan diskuterade med läkarna där vad de tror och tycker...
Helt plöstligt kommer sköterskan ut i väntrummet och säger att läkaren vill att det ska bli igångsättning, jag blir helt chockad och jag säger alltså idag??? hon bara Jooo, och jag ser hur alla stirrar på mig i väntrummet...
Jisses tänker jag, idag, ringer mannen i all hast när jag är på väg ut till bilden för att hämta sakerna hemifrån... Mannen blir lika chockad som jag och han får bråttom hem från kokkola, för vi skulle behöva vara på BB klockan 11 och klockan är nu strax efter 10...
11:05 blir vi emottagna av en barnmorska på BB, vi får lunch och hon berättar hur allting kommer att gå till
11:55 får jag mitt första igångsättningspiller som förs in i slidan så långt in som det går för att få bäst värkan, får sen ligga i ctg-kurva för uppföljning och några små sammandragningar ritar maskinen...
här emellan får jag vara en gång i ctg-kurva för att se om det blir några häftigare sammandragningar, men det blir det inte...
två gånger tar de också blodtryck och det visar 117/67 och 134/85
16:00 får jag mitt andra igångsättningspiller och igen i ctg-kurva och lite sammandragningar har jag...
Får sen lite mera sammandragningar och de håller i sig lite ... blodtrycket är 139/87 och 135/85
20:10 får jag igen ligga i ctg-kurva och har nu värk och sammandragningar med 2-3 minuter emellan och är lite kraftigare än tidigare, får ligga i ctg i 50 minuter...
22:50 får jag igen ligga i ctg-kurva i 15 minuter och efter det får jag lugnande medicin och smärtstillande supp för att jag ska få sova åtm lite... blodtrycket är 155/92
Lördagen 27.11.2010
4:05 behöver jag på wc och jag måste då tillkalla barnmorska för hon vill kolla ctg kurva på samma gång som jag är vaken
4:35 avslutas ctg-kurvan efter att vi fått bäbisen vaken med en kall tripp och rörelserna ser normala ut
5:50 dags för ctg-kurva igen och blodtrycket visar 127/83 och några sammandragningar har jag
8:10 inre undersökning görs och jag har inte alls öppnat mig, sen får jag en till igångsättningspiller och får ligga i ctg-kurva i 40 minuter och lite sammandragningar regelbundet har jag men inte lika kraftiga som igår. Blodtrycket visar 123/65
12:10 blir det igen ctg-kurva och mina sammandragningar har inte varken ökat eller minskat
12:25 får jag mitt andra igångsättningspiller för dagen och blodtrycket visar 120/70 får ligga i ctg fram till 13:00
14:10 tar vi trapporna till hjälp för att få fart på det hela
15:40 blodtrycket 136/91 och ctg sätts på igen, några små sammandragningar
16:00 inre undersökning och jag är öppen 1 cm, vi avvaktar och ser om det blir en till igångsättningspiller eller ej...
16:15 har jag kraftigare och sjukare sammandragningar och jag vill inte alls ha någon mat...
17:00 meddelas det att det inte blir flera igångsättningspiller idag, imorgon blir det troligen en vilodag också ifall inte förlossningen startar...
18:15 trapporna igen, sammandragningar kommer under tiden...
18:30 blodtryck 137/89 och ctg sätts på i 30 minuter...
20:10 sätts ctg på igen och bebisens rytm är lite dåligt och jag får flytta på mig för att få fart på bebisen, får ligga i ctg fram till 21:10
22:00 trapporna igen, kan meddela att det är 64 trappor ner och sen upp :)
22:25 sätts jag i ctg igen och får vara där i 20 minuter sen blodtryck 142/88, sen får jag en spruta i baken mot värken så jag kan sova...
23:10 snabbvärkande medicin och jag blir helt yr och snurrig och inte helt klar i huvudet, diggar det inte alls...
Söndagen 28.11.2010
Har inte haft några värkar under natten, bara några sammandragningar...
6:00 sätts jag i ctg kurva
6:25 blodtrycket visar 128/84 och under tiden sjunker bebisens hjärtljud till 70-85, men man tror det är min puls så jag får en fingermätare som också registrerar min puls...
7:15 blir jag frånkopplad från ctg...
9:50 Igen ctg och blodtrycket är 117/64 och igen sjunker hjärtljuden till 66-68, man tror det är min puls och jag får fingermätare på igen... får ligga i ctg en timme...
13:20 känner jag att jag börjar få sammandragningar och värkar...
14:05 lite värkar och ctg sätts på men inga sammadragningar, blodtrycket 121/71
16:45 ctg på igen
17:20 bortkopplad från ctg och blodtryck 152/93
19:50 ctg på igen får ligga i 25 minuter
21:05 blodtrycket 135/87
21:50 ctg på igen, vi försöker få bebisen att vakna men det vill inte lyckas, men till slut får vi en ok kurva och ctg avslutas 22:30
Måndagen 29.11.2010
5:45 ctg kurva sätts på och blodtrycket visar 145/99
6:10 bebisen är för lugn
6:25 jag får mitt första igångsättningspiller för dagen och bebisens hjärtljud börjar bli bättre
8:10 ctg igen, hjärtljuden är dåliga igen och jag får byta sida 8:35 och då blir det bättre... senare under dagen blir det kanske två piller blir vi informerade om... 9:00 kopplas jag bort från ctg..
10:20 ctg kurva igen
10:40 det bestäms att det bara blir ett piller sen, de vill inte vara för vilda med bebisen...
11:50 blir jag bortkopplad från ctg, har varit 90 minuter i ctg. Barnmorskorna har diskuterat med läkaren och de har börjat fundera på kejsarsnitt. De kommer upp från labben och tar blodprov av mig för att vara förberedd på kejsarsnitt...
12:30 ctg sätts på igen och jag får ligga 50 minuter igen, blodtrycket är 131/75
15:05 barnmorskan kommer in tillsammans med gynekologen. Dom funderar allvarligt på kejsarsnitt. Jag blir tillsagd att inte äta mera, man måste vara oäten helst 4 timmar innan kejsarsnitt om det går... ctg kurvan ritar dåliga hjärtljud på vår bebis, vi blir oroliga på allvar... får ligga en bra stund i ctg....
17:10 hämtar en barnmorska oss och vi får göra en gyn.undersökning
17:35 är vi tillbaka från gynekologen och allt såg bra ut, men att det eventuellt blir kejsarsnitt i morgon på grund av mitt blodtryck, men han vill diskutera med chef läkaren på morgonen före beslutet tas...
18:00 får jag lov att äta fram till klockan 24:00 och får en muskelavslappnande medicin och vi blir tillsagda att försöka sova...
21:00 blodtrycket är 133/73 och 139/87, jag har nu ordentliga sammandragningar
21:25 inre undersökning och jag är öppen lite mer än 1 cm
21:50 har barnmorskan pratat med gynekologen och de vill att vi förflyttar oss till förlossningssalen :)
22:20 är vi i förlossningssalen
22:50 är läget oförändrat, jag har inte öppnats mera...
Tisdagen 30.11.2010
00:05 blodtrycket 139/95
01:15 inre undersökning och jag har inte öppnats mera...
02:00 tillbaka på avdelningen, mina smärtor och sammandragningar har helt plötsligt avtagit...:( har inte ätit något sen 18:00 och nu får jag inte äta längre...
6:30 ctg kurva igen
6:55 blodtrycket 146/90
7:00 får jag dropp
8:00 meddelas det att de vill försöka spränga hinnan...
8:05 förlossningssalen igen och två gynekologer undersöker mig och jag är inte öppen mera än en cm och den ena får hinnan spräckt och nu rinner fostervattnet... ctg sätts på...
9:30 får jag lov att äta lite, lite, lite...
9:55 blodtrycket är 134/84
10:20 gynekologen kommer in och undersöker mig och konstaterar att jag är nästan öppen 3 cm, en sensor sätts på bebisens hjärna så vi får exakta hjärtljud...
Efter en stund så börjar de sätta dropp åt mig så att jag ska få sammandragningar, ökar dosen med en halv timmes mellanrum, men inga vilda sammandragningar vill komma, de är svagare än på natten innan, fastän jag nu får dropp för att få sammandragningar...
Några gånger här får bebisen också lägre hjärtljud, men det är inget oroväckande menar de...
14:30 undersöks jag igen och ingenting har ändrats...:( Här tas beslutet nu om att det blir kejsarsnitt och sen går det fort... jag börjar gripas av panik, har inte alls någon kontroll, flera barnmorskor är runt mig och ställer i ordning mig, mannen ser jag knappt, han får vara någonstans i bakgrunden...
15:00 förs jag ner till operation för att förbereda mig... blir lagd på en smal, smal brits på vänster sida för att få ryggbedövning, en skötare håller i mina ben för jag måste ligga i fosterställning och jätte jätte jätte stilla... att få ryggmärgsbedövningen var egentligen inget hemskt, det hemska kom sen efteråt när man kände att den började värka, en kall känsla spred sig neråt från revbenen och jag greps av panik när jag inte längre kunde röra mig...:S
Sköterskorna vänder mig på rygg och jag får ett skynke framför mig så jag inte ska se vad de gör, jag får en massa dropp, antibiotika och morfin och allt möjligt...
En stund senare hör jag dem säga att min man kan komma in tillsammans med barnmorskorna, de är redo att påbörja operationen...
Känner hur de börjar skära i mig och dra och rycka, helt plötsligt 15:24 hörs det bebis skrik och jag kan inte riktigt greppa det hela, de visar vår dotter för mig i några sekunder och sen försvinner mannen med barnmorskorna upp till avdelningen för att invänta mig...
sen kommer det som jag upplever som värst, när de ska göra operationen klar, som tar ca 30 minuter, ingen sköterska sitter vid huvudändan och försöker lugna mig, istället får jag ligga där helt själv och "följa" med vad de håller på och gör med mig, de suger ut något och jag känner hur de grejar på och jag tycker det är äckligt och hemskt, till sist hör jag en stiftpistol och jag förstår att de håller på att sätta i agrafferna...
Jag blir sen iväg körd till uppvakningen och får ligga där i 45 minuter för observation före jag får åka upp till avdelningen, jag fryser något vansinnigt och får ett värmetäcke över mig och jag är helt ensam och har panik när jag inte kan röra mig, har inte fått någon känsel tillbaka ännu...
Jag blir sen hämtad av barnmorskorna och jag får åka upp till avdelningen, sen minns jag inget mer direkt, det är Tom som har berättat det mesta åt mig, för jag var så hög på morfin så jag kommer inte ihåg något riktigt av hela kvällen/natten sen...
Jag kommer inte alls ihåg när Tom och Tindra kommer in i rummet, jag kommer inte ihåg när jag höll henne första gången, det är endast på bild som jag ser att jag håller i henne...
Kommer ihåg att jag ringer mamma i något skede men jag bara yrar på...
Jag mår illa när jag känner att det börjar picka i mina ben, jag börjar spy men inget kommer upp, det tar ont i såret som sjutton...
Jag får en morfinspruta i benet när vi ska börja sova och en spruta i magen mot blodpropp...
Under natten vaknar jag tusentals gånger, huden i ansiktet kliar som sjutton, benen hoppar på i sängen när jag håller på att få känsel tillbaka, jag ber Tom att hålla händerna på benen så att de slutar hoppa, det hjälper inte det minsta, jag ber honom kalla på barnmorskan och fråga om det är ok att det ska vara sådär...
Tydligen ska det vara sådär, men jag får en till morfinspruta i benet...
På morgonen kommer de in med frukost och jag får äta, har inte ätit något sedan 29.11 klockan 18:00...
Under dagens lopp kommer jag mig upp på benen endast 3 gånger, en gång kommer jag nog till wc:n, men de bestämmer att katetern får sitta kvar till följande dag...
Jag får sen en hel del smärtstillande medicin under de kommande dagarna och när vi åker hem sen så har Tom räknat medicin burkarna till 46 stycken och i varje burk har det funnits allt från 2 tabletter till 5 tabletter + att jag varje kväll fått en spruta i magen för att förhindra blodpropp... så jag har minnsann blivit drogad med mediciner...
Jag rekommenderar inte kejsarsnitt åt någon, man är så sjuk efteråt och får inte göra så mycket på flera veckor, det är mera komplikationer med en kejsarsnitt, så det är absolut ingen genväg om någon tror det...
Nu två veckor senare känner jag inte av snittet varje gång jag stiger upp eller reser mig ur sängen, men försiktig får jag vara, för man blir lätt sjuk i området om man gör för mycket...
Om vi ska ha flera barn eller när jag blir gravid nästa gång så kommer det bli diskuterat innan bf om vi vill ha kejsarsnitt eller ej och ifall det blir igångsättning så håller de aldrig på så länge som de gjorde denna gång...
Det var också något fel på moderkakan, den var hård på något sätt så det kan hända att jag aldrig ändå skulle ha kunnat föda normalt denna gång om det skulle ha gått så långt...
Dessutom var navelsträngen runt halsen på Tindra, men de tror att de skulle ha fått det upprätt ifall det skulle blivit en normal förlossning...
Det blev lite flummigt på slutet, men jag kommer som sagt inte ihåg allt, bara det som blivit berättat åt mig...
Om Tindra får någon bror eller syster i framtiden tänker jag inte uttala mig om såhär nära denna förlossning, det får vi se... just nu njuter vi bara av henne och att det gick bra till sist och att vi "hann" få ut henne före det blev något allvarligare...
Mamma och pappas älskling, vi älskar dig så <3
Jag skriver den mest för min egen skull så jag kan titta bakåt sen och läsa hur jag upplevde händelsen och alla tankar och känslor som kom upp...
Allting började fredagen den 26.11.2010 med ett besök på rådgivningen klockan 9:00 för ett koll av mitt blodtryck... Trycket var på tok för högt, undertrycket var på 100 fastän jag hade ätit tabletter mot det...
Rådgivningstanten ringde in till mödrapolikliniken och undrade vad vi ska göra, de ville att jag skulle komma in på en ctg-kurva...
Ringde mannen och berättade att jag skulle i en kurva igen, men att rådgivningstanten trodde nog att det blir att åka hem sen efteråt, så mannen lämnade på jobbet...
Ctg-kurvan ritade fina sträck och blodtrycket var lite högt och sköterskan diskuterade med läkarna där vad de tror och tycker...
Helt plöstligt kommer sköterskan ut i väntrummet och säger att läkaren vill att det ska bli igångsättning, jag blir helt chockad och jag säger alltså idag??? hon bara Jooo, och jag ser hur alla stirrar på mig i väntrummet...
Jisses tänker jag, idag, ringer mannen i all hast när jag är på väg ut till bilden för att hämta sakerna hemifrån... Mannen blir lika chockad som jag och han får bråttom hem från kokkola, för vi skulle behöva vara på BB klockan 11 och klockan är nu strax efter 10...
11:05 blir vi emottagna av en barnmorska på BB, vi får lunch och hon berättar hur allting kommer att gå till
11:55 får jag mitt första igångsättningspiller som förs in i slidan så långt in som det går för att få bäst värkan, får sen ligga i ctg-kurva för uppföljning och några små sammandragningar ritar maskinen...
här emellan får jag vara en gång i ctg-kurva för att se om det blir några häftigare sammandragningar, men det blir det inte...
två gånger tar de också blodtryck och det visar 117/67 och 134/85
16:00 får jag mitt andra igångsättningspiller och igen i ctg-kurva och lite sammandragningar har jag...
Får sen lite mera sammandragningar och de håller i sig lite ... blodtrycket är 139/87 och 135/85
20:10 får jag igen ligga i ctg-kurva och har nu värk och sammandragningar med 2-3 minuter emellan och är lite kraftigare än tidigare, får ligga i ctg i 50 minuter...
22:50 får jag igen ligga i ctg-kurva i 15 minuter och efter det får jag lugnande medicin och smärtstillande supp för att jag ska få sova åtm lite... blodtrycket är 155/92
Lördagen 27.11.2010
4:05 behöver jag på wc och jag måste då tillkalla barnmorska för hon vill kolla ctg kurva på samma gång som jag är vaken
4:35 avslutas ctg-kurvan efter att vi fått bäbisen vaken med en kall tripp och rörelserna ser normala ut
5:50 dags för ctg-kurva igen och blodtrycket visar 127/83 och några sammandragningar har jag
8:10 inre undersökning görs och jag har inte alls öppnat mig, sen får jag en till igångsättningspiller och får ligga i ctg-kurva i 40 minuter och lite sammandragningar regelbundet har jag men inte lika kraftiga som igår. Blodtrycket visar 123/65
12:10 blir det igen ctg-kurva och mina sammandragningar har inte varken ökat eller minskat
12:25 får jag mitt andra igångsättningspiller för dagen och blodtrycket visar 120/70 får ligga i ctg fram till 13:00
14:10 tar vi trapporna till hjälp för att få fart på det hela
15:40 blodtrycket 136/91 och ctg sätts på igen, några små sammandragningar
16:00 inre undersökning och jag är öppen 1 cm, vi avvaktar och ser om det blir en till igångsättningspiller eller ej...
16:15 har jag kraftigare och sjukare sammandragningar och jag vill inte alls ha någon mat...
17:00 meddelas det att det inte blir flera igångsättningspiller idag, imorgon blir det troligen en vilodag också ifall inte förlossningen startar...
18:15 trapporna igen, sammandragningar kommer under tiden...
18:30 blodtryck 137/89 och ctg sätts på i 30 minuter...
20:10 sätts ctg på igen och bebisens rytm är lite dåligt och jag får flytta på mig för att få fart på bebisen, får ligga i ctg fram till 21:10
22:00 trapporna igen, kan meddela att det är 64 trappor ner och sen upp :)
22:25 sätts jag i ctg igen och får vara där i 20 minuter sen blodtryck 142/88, sen får jag en spruta i baken mot värken så jag kan sova...
23:10 snabbvärkande medicin och jag blir helt yr och snurrig och inte helt klar i huvudet, diggar det inte alls...
Söndagen 28.11.2010
Har inte haft några värkar under natten, bara några sammandragningar...
6:00 sätts jag i ctg kurva
6:25 blodtrycket visar 128/84 och under tiden sjunker bebisens hjärtljud till 70-85, men man tror det är min puls så jag får en fingermätare som också registrerar min puls...
7:15 blir jag frånkopplad från ctg...
9:50 Igen ctg och blodtrycket är 117/64 och igen sjunker hjärtljuden till 66-68, man tror det är min puls och jag får fingermätare på igen... får ligga i ctg en timme...
13:20 känner jag att jag börjar få sammandragningar och värkar...
14:05 lite värkar och ctg sätts på men inga sammadragningar, blodtrycket 121/71
16:45 ctg på igen
17:20 bortkopplad från ctg och blodtryck 152/93
19:50 ctg på igen får ligga i 25 minuter
21:05 blodtrycket 135/87
21:50 ctg på igen, vi försöker få bebisen att vakna men det vill inte lyckas, men till slut får vi en ok kurva och ctg avslutas 22:30
Måndagen 29.11.2010
5:45 ctg kurva sätts på och blodtrycket visar 145/99
6:10 bebisen är för lugn
6:25 jag får mitt första igångsättningspiller för dagen och bebisens hjärtljud börjar bli bättre
8:10 ctg igen, hjärtljuden är dåliga igen och jag får byta sida 8:35 och då blir det bättre... senare under dagen blir det kanske två piller blir vi informerade om... 9:00 kopplas jag bort från ctg..
10:20 ctg kurva igen
10:40 det bestäms att det bara blir ett piller sen, de vill inte vara för vilda med bebisen...
11:50 blir jag bortkopplad från ctg, har varit 90 minuter i ctg. Barnmorskorna har diskuterat med läkaren och de har börjat fundera på kejsarsnitt. De kommer upp från labben och tar blodprov av mig för att vara förberedd på kejsarsnitt...
12:30 ctg sätts på igen och jag får ligga 50 minuter igen, blodtrycket är 131/75
15:05 barnmorskan kommer in tillsammans med gynekologen. Dom funderar allvarligt på kejsarsnitt. Jag blir tillsagd att inte äta mera, man måste vara oäten helst 4 timmar innan kejsarsnitt om det går... ctg kurvan ritar dåliga hjärtljud på vår bebis, vi blir oroliga på allvar... får ligga en bra stund i ctg....
17:10 hämtar en barnmorska oss och vi får göra en gyn.undersökning
17:35 är vi tillbaka från gynekologen och allt såg bra ut, men att det eventuellt blir kejsarsnitt i morgon på grund av mitt blodtryck, men han vill diskutera med chef läkaren på morgonen före beslutet tas...
18:00 får jag lov att äta fram till klockan 24:00 och får en muskelavslappnande medicin och vi blir tillsagda att försöka sova...
21:00 blodtrycket är 133/73 och 139/87, jag har nu ordentliga sammandragningar
21:25 inre undersökning och jag är öppen lite mer än 1 cm
21:50 har barnmorskan pratat med gynekologen och de vill att vi förflyttar oss till förlossningssalen :)
22:20 är vi i förlossningssalen
22:50 är läget oförändrat, jag har inte öppnats mera...
Tisdagen 30.11.2010
00:05 blodtrycket 139/95
01:15 inre undersökning och jag har inte öppnats mera...
02:00 tillbaka på avdelningen, mina smärtor och sammandragningar har helt plötsligt avtagit...:( har inte ätit något sen 18:00 och nu får jag inte äta längre...
6:30 ctg kurva igen
6:55 blodtrycket 146/90
7:00 får jag dropp
8:00 meddelas det att de vill försöka spränga hinnan...
8:05 förlossningssalen igen och två gynekologer undersöker mig och jag är inte öppen mera än en cm och den ena får hinnan spräckt och nu rinner fostervattnet... ctg sätts på...
9:30 får jag lov att äta lite, lite, lite...
9:55 blodtrycket är 134/84
10:20 gynekologen kommer in och undersöker mig och konstaterar att jag är nästan öppen 3 cm, en sensor sätts på bebisens hjärna så vi får exakta hjärtljud...
Efter en stund så börjar de sätta dropp åt mig så att jag ska få sammandragningar, ökar dosen med en halv timmes mellanrum, men inga vilda sammandragningar vill komma, de är svagare än på natten innan, fastän jag nu får dropp för att få sammandragningar...
Några gånger här får bebisen också lägre hjärtljud, men det är inget oroväckande menar de...
14:30 undersöks jag igen och ingenting har ändrats...:( Här tas beslutet nu om att det blir kejsarsnitt och sen går det fort... jag börjar gripas av panik, har inte alls någon kontroll, flera barnmorskor är runt mig och ställer i ordning mig, mannen ser jag knappt, han får vara någonstans i bakgrunden...
15:00 förs jag ner till operation för att förbereda mig... blir lagd på en smal, smal brits på vänster sida för att få ryggbedövning, en skötare håller i mina ben för jag måste ligga i fosterställning och jätte jätte jätte stilla... att få ryggmärgsbedövningen var egentligen inget hemskt, det hemska kom sen efteråt när man kände att den började värka, en kall känsla spred sig neråt från revbenen och jag greps av panik när jag inte längre kunde röra mig...:S
Sköterskorna vänder mig på rygg och jag får ett skynke framför mig så jag inte ska se vad de gör, jag får en massa dropp, antibiotika och morfin och allt möjligt...
En stund senare hör jag dem säga att min man kan komma in tillsammans med barnmorskorna, de är redo att påbörja operationen...
Känner hur de börjar skära i mig och dra och rycka, helt plötsligt 15:24 hörs det bebis skrik och jag kan inte riktigt greppa det hela, de visar vår dotter för mig i några sekunder och sen försvinner mannen med barnmorskorna upp till avdelningen för att invänta mig...
sen kommer det som jag upplever som värst, när de ska göra operationen klar, som tar ca 30 minuter, ingen sköterska sitter vid huvudändan och försöker lugna mig, istället får jag ligga där helt själv och "följa" med vad de håller på och gör med mig, de suger ut något och jag känner hur de grejar på och jag tycker det är äckligt och hemskt, till sist hör jag en stiftpistol och jag förstår att de håller på att sätta i agrafferna...
Jag blir sen iväg körd till uppvakningen och får ligga där i 45 minuter för observation före jag får åka upp till avdelningen, jag fryser något vansinnigt och får ett värmetäcke över mig och jag är helt ensam och har panik när jag inte kan röra mig, har inte fått någon känsel tillbaka ännu...
Jag blir sen hämtad av barnmorskorna och jag får åka upp till avdelningen, sen minns jag inget mer direkt, det är Tom som har berättat det mesta åt mig, för jag var så hög på morfin så jag kommer inte ihåg något riktigt av hela kvällen/natten sen...
Jag kommer inte alls ihåg när Tom och Tindra kommer in i rummet, jag kommer inte ihåg när jag höll henne första gången, det är endast på bild som jag ser att jag håller i henne...
Kommer ihåg att jag ringer mamma i något skede men jag bara yrar på...
Jag mår illa när jag känner att det börjar picka i mina ben, jag börjar spy men inget kommer upp, det tar ont i såret som sjutton...
Jag får en morfinspruta i benet när vi ska börja sova och en spruta i magen mot blodpropp...
Under natten vaknar jag tusentals gånger, huden i ansiktet kliar som sjutton, benen hoppar på i sängen när jag håller på att få känsel tillbaka, jag ber Tom att hålla händerna på benen så att de slutar hoppa, det hjälper inte det minsta, jag ber honom kalla på barnmorskan och fråga om det är ok att det ska vara sådär...
Tydligen ska det vara sådär, men jag får en till morfinspruta i benet...
På morgonen kommer de in med frukost och jag får äta, har inte ätit något sedan 29.11 klockan 18:00...
Under dagens lopp kommer jag mig upp på benen endast 3 gånger, en gång kommer jag nog till wc:n, men de bestämmer att katetern får sitta kvar till följande dag...
Jag får sen en hel del smärtstillande medicin under de kommande dagarna och när vi åker hem sen så har Tom räknat medicin burkarna till 46 stycken och i varje burk har det funnits allt från 2 tabletter till 5 tabletter + att jag varje kväll fått en spruta i magen för att förhindra blodpropp... så jag har minnsann blivit drogad med mediciner...
Jag rekommenderar inte kejsarsnitt åt någon, man är så sjuk efteråt och får inte göra så mycket på flera veckor, det är mera komplikationer med en kejsarsnitt, så det är absolut ingen genväg om någon tror det...
Nu två veckor senare känner jag inte av snittet varje gång jag stiger upp eller reser mig ur sängen, men försiktig får jag vara, för man blir lätt sjuk i området om man gör för mycket...
Om vi ska ha flera barn eller när jag blir gravid nästa gång så kommer det bli diskuterat innan bf om vi vill ha kejsarsnitt eller ej och ifall det blir igångsättning så håller de aldrig på så länge som de gjorde denna gång...
Det var också något fel på moderkakan, den var hård på något sätt så det kan hända att jag aldrig ändå skulle ha kunnat föda normalt denna gång om det skulle ha gått så långt...
Dessutom var navelsträngen runt halsen på Tindra, men de tror att de skulle ha fått det upprätt ifall det skulle blivit en normal förlossning...
Det blev lite flummigt på slutet, men jag kommer som sagt inte ihåg allt, bara det som blivit berättat åt mig...
Om Tindra får någon bror eller syster i framtiden tänker jag inte uttala mig om såhär nära denna förlossning, det får vi se... just nu njuter vi bara av henne och att det gick bra till sist och att vi "hann" få ut henne före det blev något allvarligare...
Mamma och pappas älskling, vi älskar dig så <3
Kommentarer
Postat av: Jossie - Gravid i v. 30
Blev alldeles tårögd av att läsa detta. Skönt att allt gick bra tillslut. Tindra är superfin. Stor kram!
Postat av: Elinor- Matildas mamma
oj oj! Det var en långdragen förlossning! Skönt att det slutade väl!
Jadu! Storlek 50 är fascinerande på Matilda. I längden passar det bra, nästan lite för små, men bredden är de alldeles för stora! Haha, hon e så lång å smal! Jag hoppas verkligen att hon kommer ikapp nu när jag inte ammar henne längre.
Stor kram till dig och din fina fina dotter, hon är verkligen ursöt!!
Postat av: MALIN - Längtar efter min prinsessa!
Vad bra skrivet av dig! Fick nästan panik stundtals när jag läste. Usch vilken väntan och vad mycket ni fick utstå!
Så skönt att allt gick bra tillslut, men jag förstår att det måste varit ett par väldigt jobbiga dagar för er.
Kram på dig!!
Postat av: Eva - Kakkakaffe
Jisses vilken pärs! All cred till er. Jag minns inte om jag gratulerat till er fina tös, men om jag inte gjort det så skickar jag mina varmaste lyckönskningar så är i cyberspace.
Postat av: I väntan på Liten - Gravid i vecka 37
Åh vad alla gravidhormoner svämmar runt i kroppen på mig nu!! Förstår att det var riktigt tufft, men så underbart att det gick bra och ni fick er fina tjej till sist :D Kramar
Postat av: Anonym
Tack för din berättelse. Det blev verkligen tufft och utdraget för er. Det är säkert en del att bearbeta så här efteråt. Sköna stunder med tösen!
Postat av: Anna - Mamma till Kevin
Härligt!
Förstår att du vill komma ut å gå med lilltösen..
Det är det enda negativa att få barn på vinterhalvåret..att man inte kan gå ut med dom om det är för kallt! Men då får man mysa bäst man kan inne istället å bara gilla läget!
Vilken lång berättelse..får ta mig tid och läsa igenom den sen när mer tid finnes..För läsa den vill jag! :-)
kram
Postat av: Anna-Mamma till Kevin
SÅdär nu har jag läst! alltid lika kul att få ta del utav andras förlossningsberättelser.
Kände verkligen igen mig i det där att man bli lämnad ensam så fort bebisen kommit ut/medans man sys!
Postat av: malin
Hej Åsa!
Vad kul att du orkade skriva en förlossningsberättelse, jag har tänkt göra det med. Tänk att vi båda hade långa förlossningar som slutade med snitt, men jag blev sövd så jag har inte de upplevelserna som du har från snittet. Jag träffade Alma lite över 2 timmar efter hon fötts så det är lite trist men jag förstår att det var jobbigt för dig med som i stället var hög på morfin.
Skönt ändå att allt slutat så gott.
Kram
Postat av: Jessica
usch, det låter som vi fick samma otrevliga upplevelse fast det ska vara det finaste som finns :( men vi får göra det bästa och njuta av de fina barn som vi har fått :)
vi vill inte heller diskutera syskon nu så här nära in på. att bli gravid igen är inget jag vill satsa på heller. hua, nej Liam får vänta med syskon ;)
Trackback
